Monday, February 25, 2008

Dagens anti-herpes

Idag trillade jag över ett exeptionellt toksnyggt läppstift. Make up store är generellt ingen dunderfavorit i min bok men det här "lagomrosa" stiftet med guldskimmer i ville jag bara äta upp. Är man läppstiftsfetischist så är man. Something old heter färgen och går loss på 159 kronor. Inte äckeldyrt och dessutom är inte stiftet kladdigt. Det sitter bra och har en sommarfräsch lyster. Om du inte avskräcks av den suddiga kvaliteten på bilderna, den lungsjuktonade huden, diverse näshår och de sneda tänderna in the hot and trendy shade of pale yellow, så föreslår jag: Gå och köp!

Fint som snuuuuuuuuuuuuuus.

Sunday, February 17, 2008

Prinsessan på stjärten

Det var en gång en rätt oförstörd lantlolla som precis flyttat till den förnäma stadsdelen Östermalm i Stockholm. Hon var naiv. Hon var glad. Hon skrattade för högt och för mycket.

-Åååh så spännande det ska bli att äntligen få beblanda sig med det fiiina folket. Baroner, kungligheter och adel!


Ack så hon bedrog sig. Med tiden blev det uppenbart att hon inte passade in. Att hon inte blev accepterad som den naiva bonniga tös hon var. Allvaret satte in och hon insåg att hon måste förändra sig för att kunna ta plats i de tjusiga salongerna.


Det första hon gjorde var att lägga till en attityd. En tuff och cool attityd som signalerade att HON var någon att räkna med. Know it all, näsan i vädret och hon började se ner på alla som egentligen var som hon.. innerst inne.

- Seriööööööst, vad är det för arbetarpaltor du har på dig? En H&M-väska? Huuuuur understår du dig att släpa runt på sådan skit när det finns Mulberry, Balenciaga, Gucci och Louis Vuitton, och då menar jag inga piiinsamma kopior utan the real deal!!!
- Pateeeetiskt! Nä, lite stil och klass är väl det minsta man kan begära!






Så kom det sig en dag att hon fick kontakt med några nyrika brats som hade förbarmande med henne. Hon var ett exotiskt inslag i vardagen och hon bjöds med på en fantastisk tillställning på Öfvre hos det fina folket. Idogt kindpussande både åt höger och vänster.
Puss! Puss! Så treeeeevligt! Ja veeeerkligen! En så superb tillställning!






Det bjöds på champagne och ostron.
Ostronen smakade seglivad influensa och det var tur att hon hade erfarenhet av att ha växt upp på landet, för att bita ihop och "svälja ner det slemmiga" var något hon kände igen sedan tonåren då hon brukade åka epatraktor med Leffe och Conny.




Eftersom samtalen bland det manliga klientelet på tillställningen mest handlade om vilken portfölj man hade och hon hade lagt in att hon minsann hade en ÄKTA Vuitton, kände hon sig en gnutta utanför eftersom det verkade som att de drev gäck med henne. Hon försökte istället visa sig ajour, uppdaterad och intresserad.










Hon tittade sådär ENGAGERAT när han talade. Lade till små "tihi" då och då. Skrattade åt hans skämt och visade sig intresserad genom att ställa motfrågor: -Jaså? Intressant, berätta mer. Nämen haaaaar du verkligen en så stor båt? Nej, ooooooo-nej, det är absolut inga hävdningsbehov i att skaffa sig en Porsche på avbetalning när man är 45.









På det fiina utestället dök vimmelfotografer upp och ville ta hennes porträtt! Äntligen! Hon kände sig som en verklig lyxprinsessa och hade som tur var tränat in de rätta poserna i spegeln. Hon var världsvan! Tamigfaaaaaan! Hon var het! Hon var på G! Hon var sizzling, steaming hot! Hon njöt av uppmärksamheten, fotoblixtarna och gratisdrinkarna. Nypen i häcken stod hon ut med och uttrycket drinkluder hade hon aldrig NÅGONSIN hört talas om...








Rätt vad det var snurrade allt till och det blev en så kallad svartruta!







Utan att minnas det hade hon pillat vakten i rumpan, kräkts på en IT-miljonärs italienska skor och skrålat schlagers med kjolen uppdragen till naveln innan hon blev utslängd och portad. Detta blev hon varse om när hon googlade sig själv dagen efter och hamnade inne på Flashbacks forum.












Hon vaknade i Rågsved i en okänd lägenhet, med en banan på kudden på ena sidan och en snarkande motorcykelknutte med hår på ryggen och bromsspårskallingar från dressman, på andra sidan.

Glamour! Glamour! All denna glamour!

Det kändes finfint att stappla iväg åtta på morgonen i Christian Louboutin-klackar, den lilla lilla klänningen, smetigt smink och extentions på trekvart. Ett tag trodde hon att hon fått mustasch men upptäckte att det bara var en lösögonfrans som vandrat en bit. Hon såg sig noga omkring för att undgå att bli upptäckt.









Och allt efter den dagen hette det att någon nog hade lagt något i hennes drink. Att hon själv dragit upp något vitt i näsan som den snygga killen sa skulle vara bra mot hennes förkylning, förnekar hon än idag å det bestämdaste.


What happens in Vegas stays in Vegas har man ju hört. Därav talesättet: -Det var inte jag! Jag var inte där!



Vad vi vet jobbar kvinnan i berättelsen fortfarande som receptionist, kämpar med att betala av alla sms-lån och hon fortsätter kyssa grodor.. Och.. Hon lär sig aldrig. Det senaste vi hörde är att hon har vikt ut sig och ska medverka i ÄNNU en dokusåpa.



Om personerna i texten överensstämmer med någon i verkligheten är det en tillfällighet och personen på bilderna har inget särskilt med texten att göra.. annat än att vara skitsnygg.

Who´s your daddy?

Min farsa är en komiker. Han har en rätt torr humor och han återanvänder sina skämt. För dig skulle de vara nya och roliga, men jag kan dem utantill. Det gör dem förstås inte mindre roliga men mindre nya. Själklart var pappa min idol när jag var liten för han kunde, och kan fortfarande, med glimten i ögat få alla att dra på smilbanden. ALLA! Något jag alltid har beundrat.

Under hela min uppväxt.. HELA.. har dessa skämt gått på högvarv.

När pappa ska sätta i en kontakt, byta glödlampa eller över huvud taget pyssla med elektricitet så tar han alltid tillfället i akt att skaka lite spasmiskt som om han fått en elchock.. Till omgivningens förtjusning. Även om ingen ser.

Vem som helst som utropar "herregud" möts ALLTID av: -Vad är det mitt barn?

Vem som än säger "hej" möts alltid av: -Beviljas.

Om man går ner i en källare, garage eller in i ett mörkt uttrymme med pappa så kör han STÄNDIGT monsterrösten och ett mustigt: -Mooooahaha ha ha ha

Igår övernattade mamma och pappa hemma hos mig eftersom de skulle åka ut till Arlanda 4 imorse. De ska dra på solsemester hos min morbror en vecka. Samma morbror som snavade i en trapp och bröt båda armarna för ett år sedan. Pappas enda kommentar: -Hur torkar han sig i arslet nu då?

Har du också en komiker i din familj? Please share..

Wednesday, February 13, 2008

Up yours, victory!!!

Idag fanns Daphne León med på vimlet i punkt SE och jag kunde inte låta bli att notera en detalj som tycks smyga sig in i var och varannan glamourdonnas image. V-tecknet..

???

Är det jag som är hopplöst gammaldags och inte hajar att det dykt upp ett nytt ultrafräsigt tecken som glamourkidsen av idag använder, eller är det de som inte kan skilja på "up yours" och "victory"?

Om det visar sig att det är så tragiskt att är fallet så följer här en liten teckenspråkskurs för dummies.

Winston Churchill visade vägen genom att skapa ett tecken för seger och frihet. V-tecknet är positivt menat åt betraktaren när handflatan vänds utåt.

Samma tecken fast med handflatan inåt ( Som Daphne så vackert visade ) kan ge dig grovspö i England. Även om det är en oskyldigt menad gest av en svennebanan som med risigt uttal ska beställa öl..( Aj vodd lajk to pajnts plis.)

Why? Jo.. Det påstås att när fransoser och britter drabbade samman i slaget vid Agincourt så fasade fransoserna britternas långbågeskyttar så till den milda grad att om de fick fatt i dem så högg de av dem högerhandens pek och långfinger. På så vis blev de avväpnade och att skjuta båge i framtiden blev historia. Det som också blev historia, eller åtminstone en sägen, är britternas up yours-tecken som där är betydligt grövre än att ge någon fingret, skapar enormt upprörda känslor än i dag och innebörden är väl något i stil med:

Kolla på mig rövhål! Jag har mina fingrar i behåll men det förtjänar inte du!

Tydligen blandade vår förre statsminister ihop dessa tecken när han gästtalade på Labours kongress i England. Lätt hänt. Även glamourmodeller och guldgrävare gör det misstaget. Allvarligt talat Göran.. Nu vet du vilken karriär du kan slå dig in på. Daphnes chanser att bli statsminister törs jag däremot inte spekulera om.

Upplys mig! Kör glamourpuddingarna ovetandes up yours mot allmänheten, eller är de i the in-crowd med koll på ghetto-fab-tecken och är hot och I´m not?

Sunday, February 10, 2008

Sling Blade

Är en mycket sevärd film och på tal om slingor så har jag dötid och är seg. Det är söndag. Jag lyssnar på Harry Belafonte som sjunger om kokosnötter i Coconut woman.. och på tal om nötter så sitter jag just i detta nu och försöker mig på en hemmaslingning. När sambon är borta trashar flickvännen hans OS-tröja från 1837 med väteperoxid. Gammalt djungelordspråk. Än så länge ser det ut så här. Uppdatering följer.

Skallig eller streetwalker-blond? Place your bets now!

Saturday, February 2, 2008

Bantningstips du jour!

Dunderpundaren. Ni vet en pundare upphöjt till hundra. Medan min kompanjon fick vänta i kö på apoteket kilade jag ner till McDonalds under Klarabergsviadukten för att handla krubb. Två kassor var öppna. Kön till den ena var lång och till den andra var den kort. Det stod bara en person där så givetvis valde jag den. Efter en stund börjar jag begripa varför den andra kön var så lång och att ett plötsligt-så-händer-det-moment, som aldrig tidigare brukar hända mig, inte gjort det den här gången heller.

Killen framför hade gummiben. Det är svårt att beskriva det, men det var som att han saknade knäskålar för han svajade plötsligt till från upprätt stående läge till att hamna på huk precis innan han skulle slå i golvet... och så upp igen.. och ner. Lite jojo.

Han hade ett saftigt antal med hyfsat koagulerade blodiga jack i nacken och anisktet var också ingeggat med halvintorkat blod. Och resten av honom hoppas jag att jag inte behöver beskriva? Visste inte om jag skulle ringa Fonus eller beställa käk.

Men medan personalen tog hans beställning (en glass) så drabbades jag av tvångstankar. Ni vet det klassiska tänk-om-jag-skulle-hoppa när man går över en hög bro och så blir man jävligt skraj? Min brorsa är expert på sådana tankar när det gäller vassa staket och glasdörrarna till dvd:n om de är uppställda:

- Fatta själv? Tänk om man snubblar och spetsar strupen eller halshugger sig själv liksom?

Tack så mycket Simon! Nu har jag också drabbats av sjuka tankar, men i det här fallet:

Tänk om jag skulle få en knäpp och slicka på hans blodiga sår i nacken?

Skitbra bantningsknep! Handla BARA käk på McDonalds under Klarabergsviadukten. Tappade helt klart aptiten av två uppenbara skäl.

1) Att slicka på en pundares nacksår skulle inte ens den tuffaste göra.

2) Det är HEMSKT beklämmande att se en människa så lågt nere.