Prinsessan på stjärten

Det var en gång en rätt oförstörd lantlolla som precis flyttat till den förnäma stadsdelen Östermalm i Stockholm. Hon var naiv. Hon var glad. Hon skrattade för högt och för mycket.

-Åååh så spännande det ska bli att äntligen få beblanda sig med det fiiina folket. Baroner, kungligheter och adel!


Ack så hon bedrog sig. Med tiden blev det uppenbart att hon inte passade in. Att hon inte blev accepterad som den naiva bonniga tös hon var. Allvaret satte in och hon insåg att hon måste förändra sig för att kunna ta plats i de tjusiga salongerna.


Det första hon gjorde var att lägga till en attityd. En tuff och cool attityd som signalerade att HON var någon att räkna med. Know it all, näsan i vädret och hon började se ner på alla som egentligen var som hon.. innerst inne.

- Seriööööööst, vad är det för arbetarpaltor du har på dig? En H&M-väska? Huuuuur understår du dig att släpa runt på sådan skit när det finns Mulberry, Balenciaga, Gucci och Louis Vuitton, och då menar jag inga piiinsamma kopior utan the real deal!!!
- Pateeeetiskt! Nä, lite stil och klass är väl det minsta man kan begära!






Så kom det sig en dag att hon fick kontakt med några nyrika brats som hade förbarmande med henne. Hon var ett exotiskt inslag i vardagen och hon bjöds med på en fantastisk tillställning på Öfvre hos det fina folket. Idogt kindpussande både åt höger och vänster.
Puss! Puss! Så treeeeevligt! Ja veeeerkligen! En så superb tillställning!






Det bjöds på champagne och ostron.
Ostronen smakade seglivad influensa och det var tur att hon hade erfarenhet av att ha växt upp på landet, för att bita ihop och "svälja ner det slemmiga" var något hon kände igen sedan tonåren då hon brukade åka epatraktor med Leffe och Conny.




Eftersom samtalen bland det manliga klientelet på tillställningen mest handlade om vilken portfölj man hade och hon hade lagt in att hon minsann hade en ÄKTA Vuitton, kände hon sig en gnutta utanför eftersom det verkade som att de drev gäck med henne. Hon försökte istället visa sig ajour, uppdaterad och intresserad.










Hon tittade sådär ENGAGERAT när han talade. Lade till små "tihi" då och då. Skrattade åt hans skämt och visade sig intresserad genom att ställa motfrågor: -Jaså? Intressant, berätta mer. Nämen haaaaar du verkligen en så stor båt? Nej, ooooooo-nej, det är absolut inga hävdningsbehov i att skaffa sig en Porsche på avbetalning när man är 45.









På det fiina utestället dök vimmelfotografer upp och ville ta hennes porträtt! Äntligen! Hon kände sig som en verklig lyxprinsessa och hade som tur var tränat in de rätta poserna i spegeln. Hon var världsvan! Tamigfaaaaaan! Hon var het! Hon var på G! Hon var sizzling, steaming hot! Hon njöt av uppmärksamheten, fotoblixtarna och gratisdrinkarna. Nypen i häcken stod hon ut med och uttrycket drinkluder hade hon aldrig NÅGONSIN hört talas om...








Rätt vad det var snurrade allt till och det blev en så kallad svartruta!







Utan att minnas det hade hon pillat vakten i rumpan, kräkts på en IT-miljonärs italienska skor och skrålat schlagers med kjolen uppdragen till naveln innan hon blev utslängd och portad. Detta blev hon varse om när hon googlade sig själv dagen efter och hamnade inne på Flashbacks forum.












Hon vaknade i Rågsved i en okänd lägenhet, med en banan på kudden på ena sidan och en snarkande motorcykelknutte med hår på ryggen och bromsspårskallingar från dressman, på andra sidan.

Glamour! Glamour! All denna glamour!

Det kändes finfint att stappla iväg åtta på morgonen i Christian Louboutin-klackar, den lilla lilla klänningen, smetigt smink och extentions på trekvart. Ett tag trodde hon att hon fått mustasch men upptäckte att det bara var en lösögonfrans som vandrat en bit. Hon såg sig noga omkring för att undgå att bli upptäckt.









Och allt efter den dagen hette det att någon nog hade lagt något i hennes drink. Att hon själv dragit upp något vitt i näsan som den snygga killen sa skulle vara bra mot hennes förkylning, förnekar hon än idag å det bestämdaste.


What happens in Vegas stays in Vegas har man ju hört. Därav talesättet: -Det var inte jag! Jag var inte där!



Vad vi vet jobbar kvinnan i berättelsen fortfarande som receptionist, kämpar med att betala av alla sms-lån och hon fortsätter kyssa grodor.. Och.. Hon lär sig aldrig. Det senaste vi hörde är att hon har vikt ut sig och ska medverka i ÄNNU en dokusåpa.



Om personerna i texten överensstämmer med någon i verkligheten är det en tillfällighet och personen på bilderna har inget särskilt med texten att göra.. annat än att vara skitsnygg.