Creepy crawlers

Det brukar ta nätta 15 underbara minuter att gå från tunnelbanan till kneget. I morse undrade jag först vem som kastat ut så många små kvistar på gångbanan. Hade det stormat i natt? Neeeeej då.. Morgonstånd har guld i mun.. Härliga måndag.. Efter att ha försökt undvika att trampa på alla TUSENTALS daggmaskar som låg rakt utsträckta precis överallt, fick jag kapitulera och inse att det bara var att slafsa på om jag skulle hinna fram i tid. Jag har normalt ett härligt grepp under skorna.. Numera halkig daggmaskfärs.

Jag hatar måndagar. Jag hatar mornar.. och jag HATAR daggmaskar.

Jag vet att de säkert fyller en funktion ur en rent ekologisk kretslopps-synpunkt, men jag vill inte ha dem under dojorna. Och vad måndagar och tidiga mornar fyller för funktion är det bara hurtbullar som insett. Själv får jag comatose försöka uthärda denna morgontortyr.. med lik under fötterna. Kan det bli härligare?

Liten pjäs.. Utspelades för cirka 30 år sedan:

Pappa Infanterield: - Vad säger fåret?

Plutt-Infanterield: - Bäääää!

Pappa Infanterield: - Braaaa Linda! Vad säger grisen?

Plutt-Infanterield: - Nöff!

Pappa Infanterield: - Braaa Linda! Vad säger hunden?

Plutt-Infanterield: - Vov!

Pappa Infanterield: -Jättebraaa! Vad duktig du är! Vad säger daggmasken?

Plutt-Infanterield: - ???

Pappa Infanterield: - Just det! Bra Linda! Vad säger blåmusslan?

Plutt-Infanterield: - ???

Det finns säkert djupgånde förklaringar till varför man har formats till den man är idag som vuxen. Det här är en av dem.