Count your blessings!

Man kan vara tacksam över att man har livet i behåll och att man inte var en av de stackars jävlar som krockat på E20. Vi fick visserligen sitta i bilkön Allan, men vi kom helskinnade tillbaka till kungliga huvudstaden från Örebro. Jag och Mattias åkte dit för att äta god mat och fira min farbror med fru som slog ihop sina födelsedagar. Efter besöket när jag satt där i bilkön utan möjlighet att stressa vidare, inträffade något ytterst unikt och ovanligt. Inte så unikt som att en rosa älg svävade förbi, men nästan.

I counted my blessings.

Några av tankarna är för privata för att ta upp i detta offentliga sammanhang, men några andra kan jag dela med mig av.

Jag beundrar min pappa för att hans humor och påhittighet är outstanding i alla lägen. Tar man fram mobilkameran och säger: - Gör något oväntat, så gör han så här...

Visserligen råkade loggan skymmas och bilden bli oskarp, men skulle jag be honom göra det igen skulle det inte vara samma sak.

Jag är imponerad över min svärmor som står och dinglar galet högt uppe på en helt sinnessjuk stege utan att klaga, svettas eller svimma.

Helt sjukt. Jag skulle inte göra det för pengar ens. Hon är så tuff.

Jag beundrar Mattias som alltid lyckas se positivt på det mesta, vara glad och i princip ständigt på ett gott humör. Han impar på mig eftersom han kan ALLT om ALLA bilar och helt sjuka små fjuttdetaljer. Vissa kanske skulle kalla det nördigt men jag tycker det är härligt att han har ett så brinnande intresse. Han skulle göra Christer Glenning grön av avund om han inte varit jordgubbe. Själv vet jag att bilar har fyra hjul.. oftast.

Jag beundrar min farbror som samlar på Ferrari från järnåldern med ett brinnande intresse ( och har så alltid gjort under åtminstone min livslängd ) trots att han är 193cm lång.

Dessutom har han byggt ett megagarage åt dem vilket börjar bli riktigt tjusigt. Tyvärr var den snuttigaste bilen (en pippigul Daytona... med fyra hjul) på spa just idag för att få sig en helkroppsbehandling.

Jag är tacksam över att jag har världens bästa bror och svägerska som jag älskar. Saknar dem massor eftersom vi inte bor i samma stad längre, men är lycklig över att jag har dem.

I bakgrunden skymtar stackars Daytonans huv som inte fick åka med på spa.

Och ibland... IBLAND.. Kan jag drabbas av beundran inför mig själv. Som idag då jag fick syn på ett porträtt som jag målat på min farbror för 6 år sedan och faktiskt kan känna att: -Jaa, den är ju riktigt ok. Och dessutom känna tillfredsställelse i att jag utvecklats mycket sedan dess och är betydligt vassare nu.

Jag hann tänka igenom saker jag tycker är segt också. Bland annat att jag önskar jag hade tid att träffa bästisen Sketra oftare, att tiden kvar på mitt jobb kan ta slut nån jävla gång, att jag önskar jag hade BETYDLIGT mer tid med Mattias och att det är så segt att det tar så lång tid innan jag kommer att märka av något resultat av motionen.

Well.. På det stora hela har detta varit en riktigt hyfsad helg. Men nu är den slut. Fan.