I´ve got da powah!

Jag är våldsamt imponerad av min egen feta röv. Idag puttade den bort tummen som suttit fast som i ett skruvstäd, lyfte sig ur soffan, hoppade i nördbrallor och kommenderade den högra foten att ställa sig framför den vänstra.. konstant.. som i en loop.

Har man ett ass som är större än det man önskar sig finns det två saker att göra.

1) Gnälla om det

2) Göra något åt det

Jag gick till djurgårdsbron. Det tog nätta 45 minuter från där jag bor. Jag lyssnade på rage against the machine (åf kårs) eftersom det fick mig att öka takten och inte dra benen efter mig. Någonstans mitt i allén på Karlavägen kom jag på mig själv med att dra luftgitarr-riff till Bulls om parade.. De dök upp i början av låten strax efter wah-wah.. Det är helt ok om man har tofsar, brillor och svampplockarparkas.

Mötte härliga Jenny (Mysco) vid bron och sedan blev det åka av. Jag trodde aldrig att jag promenerat på djurgården förut men kände igen statyn av Bellman. Jag drog mig till minnes att statyn finns förevigad på kort i något album.. med en 19-årig grungeklädd, öldrucken blondin med sällskap nedanför.

Jag HAR alltså varit där förr. Det finns ju bildbevis på det. Öl byggde denna vackra kropp... Not today! Två timmar senare var jag och Jenny förjävligt stolta över oss själva. Heja oss! Galet vad enkelt det är att motionera så lång tid i sträck när man har sweet sällskap och mycket att prata om. Tack Jenny! Vi gör det väl igen?

Stolthet idag- Permobil imorgon.

Den här bilden är lånad ur Myscos blogg. Mysco är fabulously beautiful.. Men på den här bilden ser hon ut som sitt namn.. Mysco. Jag ser inte heller ut som på bilden. Men det gör inget. Vi var så galet duktiga och får alla andra att se ut som sölkorvar.. för drygt 3 timmars promenad knäcker det mesta.. faktiskt.

Här sitter vi och pustar ut på Mattias kontorshotell på Artillerigatan med varsin latte respektive kopp te.. Rummet började typ snurra... och så fastnade vi på bild. Häpp!