Another one bites the dust

Jag känner mig så sexig, läcker, solbränd och utvilad.. Och ändå händer detta så fort jag kliver in över tröskeln på jobbet. What´s up with that?

Ont för även gott med sig. Jag har nu utvecklat förmågan att skrämma det levande dagsljuset ur barnen på jobbet samt närgångna fyllon på fester genom att rulla bak ögonen i huvudet och anamma samma sängkammarblick som vilken loj odöd som helst.

Det känns så befriande att komma hem till en svinstia efter jobbet. En del klagar på att de har så stökigt hemma. Det värsta man kan hitta hos dem är en och annan morrande dammråtta under soffan och en tom mjölkförpackning på diskbänken... Jag tröttnade på att det är jag som dammat hemma de senaste femtioelva gångerna så jag lät helt enkelt bli i förhoppning om att min sambo skulle få ett ryck när lägenheten blev en sanitär olägenhet.

But nooooooo...

Det resulterade i att jag nu sitter framför datorn och försöka uppbåda kraft att ta itu med skiten för nu pallar jag inte mer. Har du sett någon skön äventyrsfilm när huvudpersonerna finner en gammal bortglömd skattkarta eller bok på en dammig vind där ingen satt sin fot på flera decennier och lite coolt blåser bort dammet för att visa vilka eoner av tid som passerat sedan det var någon som sist berörde föremålet?

Så ser våra nattduksbord ut. Vi får astma snart.

Trevligt. Det var så länge sedan jag fick någonting.