Björn Gustafsson bjöd mig på en gentil gentlemannamässig gest för några timmar sedan. Det är inte varje dag en så stor kändis förgyller ens liv men det gjorde Björn tidigare idag. Han bor runt kröken från skolan jag jobbar i och som jag strax får kicken ifrån. Björn är i fenomenal form och har en käck joggingrunda i området. Jag ser honom svischa förbi mig med sina blonda lockar lite då och då. Oftast kan han skådas på sitt favoritstretchingställe, precis vid samma övergångställe som jag använder varje vardag. Men inte idag. Idag efter jobbet skulle jag över och en bil bromsade mjukt in. Bakom ratten satt Björn och lät mig lugnt passera. Visserligen är det lag på att släppa över förbaskade fotgängare men jag känner mig ändå lite speciell och utvald. Det här betyder ju att begåvade, talangfulla, mångfasetterade Björn faktiskt SÅÅÅÅÅÅÅG mig.
På skolans dag kom han och trollband barnen genom högläsning. För att inte tala om personalen. Jag såg Alfons för min inre syn och är så imponerad av denna karismatiske alerta varelse. En riktig krutgubbe är vad han är.
Allas vår Dynamit-Harry!
Tack för förgyllandet av alla 70-talisters barndom Björn. Skådisar som du, Allan Edwall, Ernst-Hugo Järegård och Margareta Krook görs inte längre.
En gång såg jag en bild i en tidning som låg uppåner och trodde att det var jag men det var Margareta Krook. Rättvänt var det inte riktigt lika likt men vi verkade ha lika tätt mellan ögonen... Detta hör inte alls hit. Kolla länken istället.
http://www.youtube.com/watch?v=KNw7sripEn0
1 comment:
Hur känns det då? Skönt eller tråkigt? Skönt med lite semester iallafall antar jag :)
Post a Comment