I saw the sign...

And it opened up my mind. I saw the sign! Minns ni den gamla dängan från tidigt nittiotal? Inte födda då? Nähä. Hur som helst så såg jag tecknet igår. Utan att hänga ut någon för mycket eller i detalj kan jag väl säga som så att jag och min sambo Mattias haft en dispyt i helgen. Vi har aldrig någonsin grälat han och jag men ibland kan det bli lite smolk i bägaren. Jag var himla nere så en gemensam vän tog mig ut, trots min förkylning, på lokal. Han var inte rädd för att smittas och ansåg att whiskey säkert skulle hjälpa. Det vet jag inte om det gjorde. Istället inträffade en sak som kändes jävligt creepy.. På ett bra sätt.

Vår gemensamme vän satt och berättade för mig om ett juridiskt problem. Hur mycket jag än bryr mig om just det och är intresserad av att höra, så gled mina tankar HELA tiden in på Mattias.. Jag började känna mig osäker och hade en isande klump i halsen.

I lokalen finns det hundratals underlägg utspridda överallt. Jag fick en ingivelse att sträcka mig fram mot ett slumpvis och vända på det. Detta vad vad jag såg.



Jag och mitt sällskap bara gapade. Av alla jävla underlägg. Av alla jävla namn. Och av ALLA jävla stavningar av just det namnet. Det kan inte vara en slump. Eller kan det?

Självklart stal jag med mig underlägget när jag gick och idag visade jag det för Mattias som säger:

- Det där har jag skrivit.

- Vadå? Kom du dit och satte dig vid mig och sedan drog utan att jag märkte något?

- Nej, jag skrev det när jag var där för några veckor sedan.

Det kändes som att få flaskpost utav ödet.

Nu ska jag försöka lyssna bättre på min intuition hädanefter. Den brukar ju alltid stämma.

Den isande klumpen är för övrigt så jävla försvunnen som den bara kan bli.

*kurrrrr*