Det smittar!

Det är SannaE´s fel. Jag tror att hon har smittat mig. Visserligen har jag aldrig tidigare hört talas om att ryggont smittar men det måste nästan vara så. Igår kväll flög Mattias på mig i en kittelattack. Sådant brukar ske då och då. Det är bara sådant man får stå ut med. Något släppte totalt i svanken och jag sa aooow, aooow, aooow, precis som Miranda i Sex in the city gjorde när hon drabbades av ryggskott och låg naken och orörlig på badrumsgolvet. Minns ni det avsnittet? Hon ringde desperat till Carrie efter hjälp, men Carrie skickade Aidan istället som kom och hjälpte en spritt språngande liten ynklig spillra av den tuffa advokaten Miranda.

Mattias hjälpte mig, kramade mig och lät mig böla som en brandspruta. Sedan stretchade han mina ben, med kommentaren: Herregud, du är ju stelare än jag. DET är illa.

Det hela kändes så dråpligt att jag var tvungen att ta kort på det. Tänkte nämligen att det kunde vara ett fint inslag i det här blogginlägget. Dock går inte det för bilderna ser dunderkinky ut. De ser ut att porträttera något helt annat än de egentligen föreställer, så jag låter dem vara.

Tack Sanna för en mysig date igår och tack Mattias för hjälpen i natt.

Nu är ryggen öm som attan men verkar ha återhämtat sig hyfsat. Den glödgade smärta jag erfor i natt är borta gu´skelov. Jag måste ta upp träningen pronto. Det går inte att jobba vid ett staffli under flera veckor utan att få någon sorts krämpa om man inte motverkar det på något vis. Alltså börjar jag bums. Jag går ut och går en långpromenad nu. NU.

Häpp.