Pappa Pia

Jag fick en hel ICA-kasse full med plommon från min faster som min mamma tog med hit. Jättegott och laxerande, men en kasse klarar inte ens jag att äta upp. Alltså är de här nu.. Vilka? Jo ni vet... BANANFLUGOR.

Hata!!!

Men nu vet jag ju, vis från förra året, hur man bäst tar kål på dem. Det har jag skrivit i en gammal blogg för ganska exakt ett år sedan.. och här kommer den i repris:-------------------------------------------------------------------------

Herreguuuuuuuud!!! Jag andades alldeles nyss in en sån där asvidrig bananfluga, som egentligen inte är en bananfluga utan en sån där ljusbrun flygande skalbagge som dyker upp när det är rötmånad, genom näsan!!! Mitt förakt och mitt hat mot dessa flygande kryp är snudd på lika stort som det jag har mot fästingar. De här flygande miffona bits nämligen också och de är till råga på allt riktiga fyllon. När jag skulle länsa plasmapåsen inne i bag-in-boxen tidigare i afton, lyfte en smärre armé till flygräd. De går heller inte att slå ihjäl av någon riktigt värdelös anledning. Jag får väl erkänna här, trots att jag är tuffast på min gata, att jag har vissa issues med småkryp. Jag är inte fobisk på något sätt. Det är bara det att jag kraftigt misstycker när de inte kan låta mig vara ifred och vill in i mina kroppsöppningar.. som genom näsan t.ex. En kompis fick en fästing på klittan när hon kissade på fyllan. Vem behöver piercingar för att krydda till samlivet liksom? Bara jag hör talas om alla dessa kryp eller blir attackerad av en sådan där fylleskallbaggs-svärm så börjar det ögona böj klia i håret, i öronen.. ÖVERALLT!

Ok.. Kanske svagt fobisk.

Spindlar är inte heller jätteporriga. Jag skrämde skiten ur mig själv på landet då jag kände något krypa på min rygg, duckade reflexmässigt och flämtade: ohhh-ohhh-ooohh!!!!!!!!!!!!!! (Vilket betyder tabortdentabortdentabortden) Kände mig på mensanivå när jag upptäckte att det var min egen hästsvans. Har blivit småkänslig för just spindlar sedan en hårig spindel av samma storlek som min handflata kastade sig ur en byrålåda upp på min arm på ett hotellrum i Dominikanska republiken. Jag var där med Vecko-Revyn på ett fotojobb årskiftet -97/-98. Allting var fabulous under de två veckor jag var där bortsett från den där smärre incidenten som skedde sista kvällen då jag packade och lyssnade på Leila K i en freestyle. Ja, jag veeeeet. Men jag fick ju mitt straff på en gång. Jag förvandlades till en oljad blixt och lubbade som Ben Johnson på stanozolol till baren där de tuffa grabbarna satt. Fotografen och hans assistent alltså. Jag svepte ett glas sprit på stående fot och vädjade desperat om hjälp efter jag förklarat händelsen och exakt hur stooooort mellanrum den hade mellan alla ögonen.

- Resväskan ligger öppen och jag VÄGRAR ta med mig det där monstret hem!

- Brudar alltså.. Hahaha ha haaa.. Kom så ska pappsen fixa..

Jag tänker inte namnge varken fotografen eller assistenten men de stod båda och tryckte på varsin stol och skrek: IIIIiiiiiiiiihhh!!! Tills Pedro (nattportiern) jagade den blixtsnabba gynnaren med en näsduk, mosade den i näven och kastade den i papperskorgen som om han nyss snutit sig, ruskade på huvet och gav oss en överlägsen blick och frustade ur sig ett hästgnägg.

För att inte sväva ut i spindelträsket för mycket vill jag återvända till fyllebaggarna.

Det är bra med pappor. De kommer med goda råd och goda råd är oftast annars dyra. Min daddy tipsade mig om att enda sättet att förpassa krypen till äckliga-flygande-skalbaggshimlen på, är att suga upp dem med dammsugaren. Sagt och gjort! Världens bästa tips och jag är safe for now.



Seriöst.. Åker jag NÅGONSIN på flatlöss begår jag mord.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Igår såg vi Mamma Mia (musikalen) framförd av den engelska ensemblen i Globen. Det var en upplevelse.. Min favoritABBAlåt är Lay all your love on me.. och så är jag svag för män som dansar iförda våtdräkt, cyklop och simfenor.