Nattmara

Jag blev så skiträdd inatt att jag började storgråta av ren chock. Mig skrämmer man inte så lätt. Som jag tidigare skrivit så är jag inte bara tuffast på min gata, utan även gammal skräckfilmssamlare. Det lade jag förvisso ner när det blev kreddigt bland 17-åringar med för mycket svart kajal att samla gamla Argento-filmer. Men jag är härdad och luttrad och så stenhårt tuff att jag borde ha en hel ryamatta på bröstet. Nu har jag inte det och kanske var det därför jag blev så rädd inatt.

Jag sover alltid med en kudde under och en kudde ovanpå huvudet. Ja, ni har rätt. Jag har teleporterats från en annan dimension. Anyhow.. Cirka kl 04.30 hörde jag riktigt otäcka ljud. Det tog ett tag innan jag fattade att jag hade en kudde på huvudet, hittade lysknappen på lampan och fattade läget. Mattias hoppade ur sängen och kippade efter andan på det äckligaste sätt jag någonsin upplevt. Det lät som att han höll på att dö. Han tog sig för bröstet, hulkade och försökte dra in luft samtidigt som det lät som att han kräktes. Vi rusade in i badrummet och efter ett tag lugnade det sig och han kunde slutligen förklara att han fått en sur uppstötning i sömnen och dragit ner lite i lungorna.

My god! Det bara brast för mig och jag stod där som en stort fån och tokbölade. Skulle någonting hända Mattias skulle jag få en fullkomlig mental härdsmälta. Fy vad läskigt det var.

Vår inneboende fransman vaknade också och trodde att någon höll på att stryka med, såg oss rusa in i badrummet och konstaterade att vi levde.

De klämde i sig kraftiga mängder Le Rustique innan läggdags. Gourmétost i all ära men helt nyttig kan den verkligen inte vara.

Idag har jag varit på ett lovande möte som gjorde mig väldigt upprymd och nu ska jag fatta målarpenseln och ånga loss lite.