Porr eller konst? Jag har precis tittat färdigt på programmet debatt på ettan där de tog upp tre ämnen varav två ligger mig nära om hjärtat. Bantning och konst. Bantning och övervikt känns det som att jag redan behandlat i den här bloggen och kommer säkert att fortsätta att älta om det igen, men inte idag. Idag ska jag uttrycka min åsikt om konstnären Andres Serranos verk som skapat en väldig kalabalik i Alingsås. Jag har helt missat snacket och kände heller inte igen namnet på honom men under debatten på tv började en liten klocka ringa i bakhuvudet. Hmmm, undrar om det är samma konstnär som gjorde konst av att fotografera döda människor och beblanda religion med kroppsvätskor, undrade jag. Efter att ha googlat honom så fick jag klart för mig att jag hade rätt. Jag ramlade över en fotobok med hans tidigare bilder i för ett par år sedan under mitt första bildlärarjobb och minns att bilderna var provokativa, snudd på äckliga. Den här utställningen i Alingsås som verkar vara peanuts i jämförelse med tidigare verk, gör samma sak tydligen. Provocerar. Här ska jag förklara varför jag tycker att det är bra.
Vissa människor har en obehaglig tendens att sätta sig över och vilja bestämma åt andra vad de ska tycka. Den meningen borde i sig självt sammanfatta min poäng.., men jag tänker förklara utförligare för dig som tillhör den procent som känner sig träffad. Så att du ska förstå att konst och pornografi INTE är samma sak.
Liv, död, religion och sexualitet berörs vi alla av. Samhället kryllar av tabun. Tabun som inskränker oss, berättar för oss vad som är "normalt" och som "skyddar" oss.. Vissa tabun som förknippas med brott är givetvis av godo. Pedofili, tortyr, våldtäkt eller mord exempelvis. Serranos bilder är ovanliga och unika vågar jag påstå. Alla har inte min toleransnivå och många människor är väldigt kräsmagade. Jag fattar det. Det jag inte begriper är hur vissa människor dömer andra utan att ta sig en FETT ordentlig titt i spegeln.
Men varför är det tabu att visa ett fotografi av en död åldrad kvinnas händer? Varför är det tabu att visa två personer av samma kön i ett fruset ögonblick av en kärleksakt? Oavsett HUR man uttrycker sin sexualitet sålänge det inte skadar någon, varför blir utomstående människor så förfärade när de själva valt att titta? Ännu värre.. Varför blir vissa förfärade som inte ens SETT bilderna? Varför kan de inte bara säga: Jag tror inte det passar mig för jag uttrycker min sexualitet på ett annat sätt ...? Det här är inte fotografier som man blir påtvingad att se uppklistrade över hela stan ( Till skillnad från affischen för konstnären Odd Nerdrums utställning på kulturhuset för ett gäng år sedan som fick massiv kritik då den innefattade ett självporträtt av konstnären med erigerad penis som folk, exempelvis kristdemokrater och barn, kunde råka se ) utan bilder man måste söka upp av egen fri vilja för att se.
Döden borde vara det naturligaste som finns eftersom det drabbar alla vi känner och slutligen oss själva. Detta till trots så har få av oss sett bilder på döda människor. Än mindre tittat på en död människa. Inte konstigt att det skapar trauma. Inte konstigt att döden är så omskakande. Bilderna jag såg väckte tankar. Vilket liv hade människan levt? Lämnade människan någon efter sig som saknade henne/honom? Var han/hon nöjd med det liv som hon/han levt? Hade människan ryckts bort för tidigt? Var det en naturlig död, en sjukdom, olycka eller ett brott som tog hans eller hennes liv? Viktiga frågor att prata om.
Varför upprör sexualitet mellan två samtyckande människor så många andra? Bara därför är bilderna viktiga. Sexualitet mellan consenting adults kan OMÖJLIGT ha något med någon annan än de att göra.. Ändå äcklas folk så till den milda grad och fyyy det är POOOOOOORRRRR, skriker någon. Den som hävdar att Serranos bilder är porr och inte konst har varken stor koll på porr eller konst.
Bilden som upprört mest ( Eller det verkade åtminstone så på kristdemokraternas uttalanden i tv-studion) är den stela uppstyltade bilden tagen på en avklädd kvinna som sitter på huk hållandes en hästpenis. Tidelag! Tiiiiidelaaaaaag, tjoades det ut i tv-studion.
Tidelag är inte längre straffbart om man kan bevisa att inte djuret lidit, har jag läst någonstans. Förut var det dödsstraff på tidelag i Sverige. Detta är förstås in absurdum men tanken är viktig att väcka. Förr var det även dödsstraff på homosexualitet. Och vad hände förr om två människor ur olika etniska ursprung förälskade sig i varandra? Accepteras handikappades sexualitet?
Hur ser samhället på dessa frågor idag? Sug på den karamellen.
Bilderna är till för att skapa debatt, för att få oss att tänka, för att provocera oss och uppmana oss att öppna våra sinnen för nya infallsvinklar. Det är konst. De som hävdar annorlunda lever fortfarande efter åsikten att konst ska gå att hänga ovanför vardagsrumssoffan a´la Carl Larsson och vara fiiiiiin så att grannen blir impad.
Serranos bilder vill man INTE ha där, men jag personligen vill ha rätten att gå och se dem, för jag vill INTE att någon annan ska berätta för mig vad jag ska tycka. Välkommen Svenne-DDR liksom.
PS.. Utställningen har en åldersgräns så att inte barn kan exponeras för den.
No comments:
Post a Comment