Jag växte upp bredvid en kakfabrik vars specialitet var pepparkakor. Om jag öppnade mitt fönster så fylldes mitt rum med doften av nygräddade pepparkakor. Fabriken funktionerade under det ekivoka namnet ”Pricks” och jag misstänker att jag kan beskylla Pricks pepparkakor för att jag är den jag är idag. Att få luftburen snällhet impumpad dagligen i ens sovrum under 17 års tid kan även få Hin Håle själv att dra på smilbanden. Jag är snäll. Snäll som en smällkaramell. Nu är det länge sedan jag lämnade min hemort och jag har inte för avsikt att någonsin återvända. Bostadsorter kommer och går.
Honolulu där jag jobbade svart som au-pair, grundlade min svarta humor och överdosen av ananas viss syrlighet. Hofors där jag pluggade på serietecknarskolan var en ort med störst självmordsfrekvens per invånare i landet.
Gävle gav mig en positiv inställning till oväntade besök.
Umeå och tre år vid universitetet fixerade min lekamen som i likhet med Volvos betydelse är något rultig.
Örebro.. Gnällbältet satte djupa spår vilka blir påtagliga varje gång jag tappar humöret.
Slutligen landade jag på Östermalm/Stockholm eftersom jag blev sambo med en obotlig optimist. Det är en jävla tur får jag lov att påpeka.
Jag tycker själv att jag är über, extra, mega och dunder men saker är inte alltid som man tror! Midlife crisis much?
Det jag är allra bäst på här i livet är att måla och teckna. Det är naturligtvis det jag sysslar med allra minst. Av det grundar sig en viss frustration som på något sätt måste förlösas och VIPS är en blogg född!
Ärtor ut och löv für alle
1 comment:
Är vi gnälliga och har satt djupa spår :( nu blev jag gnällig...
Post a Comment