Tjockisfashion!

Jag inspirerades av Marie Plosjös blogg men det borde jag inte ha gjort. Hur tänkte jag när jag tog med mig mobilkameran in i provhytten? Alltså. Jag avskyr ju provhytter och känner mig alltid som en översvälld hippo i dem och utvecklar lätt depression när jag kommer ur dem. Innan jag skriver vidare vill jag klargöra att jag inte har något som helst emot smala människor. Jag tycker att de är jättevackra, men den här bloggen är sedd ur ett annat perspektiv. Ett perspektiv där man inte kan se sina egna fötter när man står upp alltså. Well. This is the shit. Jag är för stor för vanliga kläder och oftast lite för liten för tjockisavdelningen. Det är frustrerande. Jag älskar kläder och tycker om att vara fin. Men jag kan inte vara så fin som jag vill vara utan jag får nöja mig med "det jag kommer i" och som inte är alldeles för tantigt och vedervärdigt.

Listen up cheferna på Lindex, Kappahl, H&M, Indiska och Åhléns!!! Ni har valt att även ha kollektioner i större storlekar. Jävligt PK hörrni! Inte alls så att det spär på vi och dem-känslan ännu mer genom att ni gör moderiktiga kläder för normalviktiga människor men oformliga svarta tält till tjockisarna va? VA!!!

Ha ha ha ha ha!!!

Skärp till er! När ska ni fatta att större storlekar ur den normala kollektionen är det vi vill ha? Det är ju vi som pröjsar. Men ni vill förstås inte tjäna pengar genom att göra kläder vi skulle köpa mängder av? Näää, ni är ju förstås samhällsfrämjare som tillhandahåller tält till stackars fetknopparna för att vara politiskt korrekta. Eller? Vi sticker redan ut. Vi vill inte särbehandlas. Vi vill inte välja mellan ett svart tält som döljer allt, ALLT, även det som vi vill visa, eller ett likadant tält fast i exempelvis tegelorange eller murrigt plommonlila.

???

Visserligen kan en annan sorts design behövas för riktigt stora kroppar, men de flesta är som jag, strax över gränsen bara. Seriöst! Skaffa en verklighetsuppfattning. Vem designar egentligen de här liksvepningarna?

Eftersom jag för det mesta tycker om min kropp ( den är ju min ) vill jag ju framhäva det jag tycker om på den. Det kan jag i princip aldrig.

Idag provade jag en klänning på warehouse. Den var urringad med slag, markerad midja, veckad klockad kjol och med söta puffärmar. Precis en sådan modell som skulle framhäva min figur på bästa möjliga vis.. hmm?

BUTTON FRONT FULL DRESS at Warehouse (United Kingdom)

Jag testade den största storleken vilket jag antar motsvarar stl 42/44 men självklart var jag ca en decimeter för omfångsrik, natuuuurligtvis.. men jag såg att jag hade varit en total knockout om den varit två storlekar större.. Fattar ni? EN KNOCKOUT!!!! Men självklart fanns inga större storlekar.

Så jag gick in på topshop istället. De har verkligen inga stora storlekar men då och då kan man hitta något av ett stretchigt material som jag faktiskt kommer i. Som den här till exempel.



Men man måste ha ett jävla självförtroende för att bära upp den.. och det hade jag inte idag.. så den är kvar i butiken.. och jag sitter hemma och känner mig besviken.

Inte bara på kläderna utan även på grund av en privat orsak. Känner mig riktigt nere faktiskt.

PS.. Kan tänka mig att det är ÄNNU mer frustrerande att vara ännu mer utanför normen, ovanligt lång, ovanligt kort, jättesmal osv.. Vi tjockisar har iaf en tältavdelning. AB tält & tant

Hårfärg= Relationspolitik

Ack ljuva fåfänga! Att byta hårfärg är för mig som för en orm att ömsa skinn. Jag har längde drömt om att vara så härligt sommarblond som jag var när jag var barn. Har man färgat håret brunsvart innan så är det lättare sagt än gjort. Men det går. Det tar ett halvår ungefär. Nu är det ju så att jag varken är ljus eller mörk naturligt. När jag var barn såg jag ut som solstickan men efter puberteten infann sig det hääärliga mellantinget, i folkmun råttfärg men som frisörerna envisas att kalla cendré.

Jag trivs inte i mellantinget så jag förstärker det antingen ljusare eller mörkare. Antagligen är väl brunt det som klär mig bäst men blont känns mycket glammigare så här på sommaren. Alla möjliga nyanser av rött, lila och orange har jag redan testat under min "alternativa" period och har ingen önskan åt det hållet längre. Det är väl lite typiskt 18-åringar att behöva uniformera sig för att visa vilken musikstil de gillar. Jag har helt enkelt inte det behovet längre. Synthare i hjärtat. Det räcker med att jag vet vad jag gillar. Platina och svart funkar inte heller.

När jag tittar på bilder av mig själv med det mörkbruna håret tycker jag nästan att det ser konstigt ut. Jag har vant mig med det här ljusa, men min sambo föredrar mig som brunett. Han kan få mig som brunett igen om han vill. Det är bara en enkel liten sak han behöver göra för att få sin vilja igenom. Men han är seg. Så tills det sker är jag blond. Det börjar kännas som att jag kommer att få vara blond i all evighet. Bedrövligt. Jag får se till att ha riktigt roligt medan han är seg. Blondiner ska ju ha roligare men män gifter sig med brunetter, har man ju hört.. Fattar ni symboliken? Det hjälpte ju inte att vara brunett under de första tre och ett halvt åren så nu är det revolution.. anarki.. Någon sorts ålderskris är det då rakt inte.. att jaga ungdomen som sedan länge är försvunnen. Nejdå. Detta är ett statement!

Den första bilden är på en ung Linda i Uppsala, med helt naturlig hårfärg.. helt utan vita hårstrån, på väg på sin egen studentskiva. Vi drack bara saft om någon undrar. SAFT!! Den bästa saft systemet haft!

Dagens blondinskämt

Idag slappnade jag av lite extra intellektuellt. Utväxten ljusades upp. Sedan stekte jag pannkakor som jag suktat hela dagen efter. Jag blev distraherad av ett sms så jag vispade grädden för länge så att den skar sig. Då blev jag så förbannad på mig själv att jag blev gråtfärdig och stod och stampade i golvet. Tänk att blondering ger ögonblicklig effekt?

Bara en sån sak.

Snart ska jag måla lite igen. Tavlan är i princip färdig men skall justeras lite.

Inte som man tänkt sig

Igår blev det inte som jag tänkt mig men istället blev det bättre. Jag har en barndomsvän som jag fortfarande har kontakt med. Vi växte upp som grannar och gick i samma grundskoleklass. Hela 30 år har vi känt varandra. Delvis betyder det att det är dags att känna sig gammal och delvis är det coolt att ha hållt en vänskap levande så länge. Hennes förslag var att snofsa upp oss och gå ut och ta en drink på Josefinas bland det fina folket. Urbra idé tyckte jag tills dagen i ära kom och jag bara hade sovit två timmar, var ett svettigt vrak och helt utan energi. Liten ändring av planen. Istället för att svetta iväg så stannade vi hemma. Det var ju så galet varmt igår att det faktiskt var skönare i skuggan. Så innan hon kom tvättade jag håret. Tanken på att föna det och forma till det i den värmen (vilket jag i princip måste om jag vill visa mig bland folk såvida inte 80-tals-hemanent-look blir the new black..) gick bort. Återstår ett alternativ. Håruppsättning med blött hår. Jag vet verkligen inte hur jag gjorde men det blev bra och tog 2 minuter.

Pling! Epiphany 1

Damn! Vad ska jag ta på mig i den här värmen? Alla alternativ utöver födelsedräkt kändes hemska. Så kom jag på.. Jag hittade ju en topp som är tunn men dressy för ett kanonpris häromdagen. Just ja. Vissa människor tar på sig kjol när det är varmt. Jag har nog en sådan.

Pling! Epiphany 2

Stina dök upp med en härlig flaska rosé och såg ut att vilja dö vilken sekund som helst. Låna min dusch och ren handduk, föreslog jag. Kyl ner dig så kommer du att vara fit for fight igen. Sagt och gjort.

Pling! Epiphany 3

Nu visade det sig att vi var så uppklädda att vi lika gärna hade kunnat ta oss till Josefinas, men istället fyllnade vi till, klämde i oss glass med färska hallon och tog en promenad till Brunnsviken.

Varken hon eller jag ville först erkänna för varandra att vi blivit dragna på två glas rosé var.. Men vi avslöjade oss snabbt efter vägen.

- Är jag full eller strålar det värme just här?

- Öh.. Du är nog full.. eller vänta.. Power of suggestion, jag känner det också tror jag.. Eller så är jag full?

Jag vet inte om det var tack vare berusningen eller det faktum att jag inte hade mina glasögon på mig som gjorde att jag vågade mig upp på klipporna. Men det var en sagolik solnedgång och alla gånger värt det.. att sitta på skitig backe i vit kjol.

Pling! Epiphany 4

Självklart är inte Stina en höjdrädd hare som sin väninna. Hon den lilla hurtbullen har för vana att klättra betydligt högre än så. Så där satt vi alltså.. festklädda mitt i naturen, mådde pretty damn good och lyckades ta oss ner igen utan brutna ben, naglar eller annat väsentligt.

Hon är verkligen en klassisk skönhet den där Stina. En tanke dök upp i huvudet.. Jag kanske borde övertala henne att sitta modell för en målning?

Pling! Epiphany 5

Sedan följde en goooooooood natts sömn. Nu måste jag röra på arslet för ikväll händer det också grejer! So long!

Kvalitetstid

Jag brukar gnälla titt som tätt att jag inte får någon quality time med min hunk. Mina närmsta vänner är förmodligen småless på att höra talas om det. Men när han är sjuk kan han inte jobba/festa/sporta/umgås med vänner och tvingas istället att softa ner sig några ton. Det är då vi ligger i sängen och kollar film, äter sen brunch, småpratar och myser, tar bilen och spanar in obskyra områden, sådant som jag älskar att göra med honom men som är oerhört sällsynt hemma hos oss. Eftersom jag är krasslig utav helvete och han inte heller varit pigg, så hade ingen sett till att handla hem grejer. När halva dagen gått och jag bara legat och läst lyckades jag duscha. Efter det till Saturnus där de har stans läckraste kanelbullar.

Jag tog på mig ett par söta sandaletter som jag inte haft på mig sedan brorsans bröllop dagen till ära. Dels för att kunna visa mig bland folk och dels för att igga att jag mår risigt. Tårna är dessvärre sådär krokiga. Snuttiga tår som ser ut som prinsesskorvar säger min karl.

Efter att ha varit en hårsmån från att kliva i detta kom jag att tänka på att det nog finns de som mår sämre än vad jag gör.

Så nu är vi hemma igen. Mattias ska snart dra iväg (jobbjobbjoooooooobb) och jag ligger och hostar och nyser med mensvärk. Tjejer.. ni vet ju exakt vad som händer när man har mens och hostar eller nyser? Inte så mysigt eller hur? Inte meningen att vara för grafisk så jag håller inne med detaljerna. Alltså får ni killar fortsätta att undra.. Om ni tycker att det verkar äckligt så är det inget jag kan hjälpa. Som bot på det föreslår jag spiralmakaroner till middag. Yum!

Nu gäller det bara att hitta kompisar som också är sjuka och som kan komma hit och smitta ner Mattias så han blir ordentligt sjuk igen. Mycket vill ha mer.

Mind over matter

Jaha. Hur exakt är man funtad om man med feber i kroppen, hostattacker och snorig näsa, sminkar sig, fixar håret och fotograferar sig själv? Är man fullt utblommad narcissist eller har man urbota tråkigt och tycker att smink och hår är lattjo prylar? Eller försöker man påverka välmåendet inuti genom att pynta utsidan? Säkert en blandning av de tre. Att dessutom skratta hysteriskt åt ingenting.. Kan det vara tecken på delirium?

Har min förkylning blivit bättre? Nä.

Ser jag snyggare ut än jag mår? Ja.

Vad gör du när du är vissen och har tråkigt? Man kan bara läsa och se film so much..

Man kan inte må dåligt av lite vardagsglamour.. SNOOOR-GLAMOOOUR!

Imorgon ska jag tamigfan orka gå och prova ett par underbara skor som jag spanat in och blev kär i på nätet. Det är fördelen med skor när man är fet. De passar hur bred man än är över röven.

.. och så kan man inbilla sig att man ser ut som Anita Ekberg i hemmets lugna vrå. Det får man när man har feber eftersom man då inte är fullt tillräknelig.

Fountain of youth

Ta bort flera år av din egentliga ålder. Ja det vore något det. Idag på Oprah (just löööööv Oprah) gick Dr. Oz igenom hur man kan se yngre ut och leva längre genom rätt kost, vitaminer och träning. När inte jag behöver slava så hårt på jobbet jag hade längre så kanske det kunde vara dags för mig att peta i mig en och annan böna.. men det jag började tänka på är den där zon-reklamen. Ni vet:

Varför behandla heeeeeela kroppen när du vet var du har ont?

Jag undrar. Borde inte gelen rimligtvis sjunka in i händerna också när man smörjer in?

Har du mans eller?

När män är förkylda är de generellt döende och man kan lika gärna ringa Fonus på direkten. Men en kvinna kan ha fullt utblommad mensvärk, svullen hals, rinnande näsa och bör bara "rycka upp sig lite". Jag ska inte förlora mig i en lång feministisk utläggning om hur jag tror att reglerna i samhället skulle se ut om det var män istället för kvinnor som drabbades av mens en gång i månaden. Har en svag känsla om att det då hade varit helt legitimt att utkvittera sin "mensdag" och ligga hemma och kurera sig helt utan löneavdrag. Men nu är västvärlden byggd på manliga normer och patriarkala synsätt så det är som det är. Enda sättet för en kvinna att få till stånd en "mensdag" att kvittera ut är att bli sin egen. Så skulle jag vilja ha det.

Mattias har smittat av sig sin östtyska ebola på mig nu och jag får verkligen känna av att han INTE sjåpade sig. Den är något i hästväg... Faktiskt. Så jag mår som en påse bajs men då pratar vi fysiskt. Psykiskt och själsligen mår jag bättre än jag gjort på MÅNGA år!

Jag är lycklig men sjuk. Men hellre det än frisk och deprimerad.

Huka er gubbar och kärringar för nu laddar hon om!

På staffliet just nu

Sketra & Binda

Finally done!

Färdig!

Work in progress del 2

Nästan klar

Work in progress

När fördomar besannas

Det vore så roligt att ha fel. Det vore skönt att få ens egna fördomar brända på bål. Det är spännande när man motbevisas eller överraskas. Idag tog jag en lång och kvalmig men mycket trevlig långpromenad med min bästa vän. Ungefär i höjd med Nicola Perellis restaurang Divino blev vi passerade av en Hummer. Eftersom vi är bittra 30-somethings spottade vi reflexmässigt ur oss denna konversation:

- Kolla vilket as!

- Fattar inte att folk vill köra runt i sådana miljöförstöringsmonster.

- Nu parkerar de. Ska vi gissa hur de som kliver ut kommer att se ut?

- Jag gissar jättekort turkig spännis.

Det hade varit så trevligt om det klivit ut en liten blåhårig tant och knäppt oss på näsan men istället klev det ut en man med utländskt utseende, gymmad ca 160 cm liten kropp, med en apelsin i vardera armhåla och med en klassisk jag-har-skitit-på-mig-gångstil.

Jag säger inte att vi är bättre. Jag säger bara att jag tycker att det är beklämmande med hävdningsbehov.

Sen gled diskussionen in på porrdvärgar i ambulerande bordell. Nu är jag hemma och dricker morotsjuice.

Försvinnande

Jag försvann ett tag. Närmare bestämt så försvann jag i 12 dagar. Det är så det känns.. som att man har raderats från jordens yta.. när man varit i Tällberg och suttit utan uppkoppling. Då är man inte en populär bloggare längre. Alltså existerar man inte. Men min ickeexistens har varit i allra högsta grad levande. Jag har shoppat kläder som min breda röv får plats i OCH som är snygga. Jag har umgåtts med min mamma, pappa, bror, svägerska, brorsöner, sambo och svärföräldrar. Vi har besökt Zorngården i Mora. Gubbjävel! Han var verkligen grymmast på måleri av dem alla! Citat "Det finns två skickliga etsare värda namnet... Rembrandt var den ena" Slut citat. Har man ett sådant självförtroende, kan ta ordentligt betalt för sin konst ( vilket är en jävla bedrift i sig ) och dessutom är så bra att åskådarna tappar andan kan man väl kosta på sig sådana citat.

Jag har promenerat 70 minuter varje dag. Vädret har sugit päronpung. Jag har sett 8 avsnitt av six feet under. Jag har bakat. Jag har lagat mat. Jag har lekt mängder med brorsonen. Jag har druckit grogg. Jag har haft tjusiga ögonrödor till följd av massiv hösnuva.

Har ni saknat mig?

Zorngården

Läcker hunk vid Zorngården

En fjärdedels kulla vid Siljan

Midsommarafton. Tjohoo!

Men utan förvarning i det typiska midsommarvädret kunde dessa härliga solnedgångar skådas vid vår sommarstuga nere vid Siljan.

Det gör det hela värt det.

Puss på er.