Tjockisfashion!

Jag inspirerades av Marie Plosjös blogg men det borde jag inte ha gjort. Hur tänkte jag när jag tog med mig mobilkameran in i provhytten? Alltså. Jag avskyr ju provhytter och känner mig alltid som en översvälld hippo i dem och utvecklar lätt depression när jag kommer ur dem. Innan jag skriver vidare vill jag klargöra att jag inte har något som helst emot smala människor. Jag tycker att de är jättevackra, men den här bloggen är sedd ur ett annat perspektiv. Ett perspektiv där man inte kan se sina egna fötter när man står upp alltså. Well. This is the shit. Jag är för stor för vanliga kläder och oftast lite för liten för tjockisavdelningen. Det är frustrerande. Jag älskar kläder och tycker om att vara fin. Men jag kan inte vara så fin som jag vill vara utan jag får nöja mig med "det jag kommer i" och som inte är alldeles för tantigt och vedervärdigt.

Listen up cheferna på Lindex, Kappahl, H&M, Indiska och Åhléns!!! Ni har valt att även ha kollektioner i större storlekar. Jävligt PK hörrni! Inte alls så att det spär på vi och dem-känslan ännu mer genom att ni gör moderiktiga kläder för normalviktiga människor men oformliga svarta tält till tjockisarna va? VA!!!

Ha ha ha ha ha!!!

Skärp till er! När ska ni fatta att större storlekar ur den normala kollektionen är det vi vill ha? Det är ju vi som pröjsar. Men ni vill förstås inte tjäna pengar genom att göra kläder vi skulle köpa mängder av? Näää, ni är ju förstås samhällsfrämjare som tillhandahåller tält till stackars fetknopparna för att vara politiskt korrekta. Eller? Vi sticker redan ut. Vi vill inte särbehandlas. Vi vill inte välja mellan ett svart tält som döljer allt, ALLT, även det som vi vill visa, eller ett likadant tält fast i exempelvis tegelorange eller murrigt plommonlila.

???

Visserligen kan en annan sorts design behövas för riktigt stora kroppar, men de flesta är som jag, strax över gränsen bara. Seriöst! Skaffa en verklighetsuppfattning. Vem designar egentligen de här liksvepningarna?

Eftersom jag för det mesta tycker om min kropp ( den är ju min ) vill jag ju framhäva det jag tycker om på den. Det kan jag i princip aldrig.

Idag provade jag en klänning på warehouse. Den var urringad med slag, markerad midja, veckad klockad kjol och med söta puffärmar. Precis en sådan modell som skulle framhäva min figur på bästa möjliga vis.. hmm?

BUTTON FRONT FULL DRESS at Warehouse (United Kingdom)

Jag testade den största storleken vilket jag antar motsvarar stl 42/44 men självklart var jag ca en decimeter för omfångsrik, natuuuurligtvis.. men jag såg att jag hade varit en total knockout om den varit två storlekar större.. Fattar ni? EN KNOCKOUT!!!! Men självklart fanns inga större storlekar.

Så jag gick in på topshop istället. De har verkligen inga stora storlekar men då och då kan man hitta något av ett stretchigt material som jag faktiskt kommer i. Som den här till exempel.



Men man måste ha ett jävla självförtroende för att bära upp den.. och det hade jag inte idag.. så den är kvar i butiken.. och jag sitter hemma och känner mig besviken.

Inte bara på kläderna utan även på grund av en privat orsak. Känner mig riktigt nere faktiskt.

PS.. Kan tänka mig att det är ÄNNU mer frustrerande att vara ännu mer utanför normen, ovanligt lång, ovanligt kort, jättesmal osv.. Vi tjockisar har iaf en tältavdelning. AB tält & tant